Dagen segar sig långsamt framåt och jag känner mig trött och sliten efter två veckor med en son som väckt oss varje natt (på grund av mardrömmar?). Eftersom vi sover på en uppblåsbar madrass, i väntan på att köpa riktiga sängar, som är högre än en vanlig säng och dessutom med rejält gung, så vaknar både jag och maken när en av oss tvingas lyfta upp sonen i sängen. De flesta nätter har han somnat om men i några fall, när han kommit in tidig morgon, dvs runt 5-tiden, har han inte somnat om utan har legat och buffat och pratat och varit allmänt jobbig. Kan inte påstå att jag är ”trevliga mamman” vid den tiden på dygnet... Dessutom har vi försökt ägna kvällarna åt att packa upp och komma iordning. Det går med myrsteg och ibland känns det inte ens som att det går framåt. Maken har haft mycket på jobbet ovanpå den ständigt avbrutna sömnen och har därför varit väldigt trött på kvällarna så jag har tagit rollen som tjatig fru för att han ska hjälpa mig att packa upp och bära in möbler. Efter två veckor är jag rejält trött på kaoset och just nu känns det som om vi aldrig kommer att komma iordning.
Ikväll är tanken att vi ska åka direkt till Ikea efter att ha hämtat barnen på dagis och jag undrar hur vi ska orka med det spektaklet med en trött mamma, en trött pappa och två trötta barn. Det kan blir hur jobbigt som helst. Varför har vi inga föräldrar i samma stad? Det hade varit fantastiskt ifall vi kunde ha kallat in någon av dem som barnvakt för att åka in och handla själva. Istället för att det ska bli ett kul besök blir det nästan alltid en pärs som vi bara ska ta oss igenom. Vanligtvis slutar det med att jag mest av allt bara vill gå upp i rök, alternativt sätta mig i ett hörn och blunda och hålla för öronen (medan jag önskar att gå upp i rök). Dessutom vet jag med säkerhet att det inte blir bättre bara för att vi kommit hem igen eftersom det då väntar åtskilliga timmars jobb med att skruva ihop och montera diverse inköp och görs det inte på direkten så blir det aldrig gjort (såvida jag inte gör det själv).
Men tanken på att sova utan en riktig säng i en vecka till är kanske till och med lite värre...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar