Aj aj aj

Vaknade strax efter fem i morse av att min rygg värkte efter att ha legat på rygg en hel natt (sover alltid på sidan annars) och jag hade fruktansvärt ont i såret på magen. Mådde illa också och försökte resa mig upp men då höll jag på att svimma. Fick kvidande be maken om undsättning som fick hjälpa mig ner i sängen och hämta värktabletter åt mig. Hade tänkt jobba idag men det var nog lite väl optimistiskt. Dagen har gått åt till att hålla mig stilla i halvliggande position och så ta värktabletter med jämna mellanrum. Känns lite bättre ikväll så imorgon kommer jag att satsa på att åtminstone jobba hemifrån. Det är så ohyggligt tråkigt att bara ligga och vänta på att det ska läka. Men värsta dagen var förhoppningsvis idag så imorgon är det säkert mycket bättre.

Operationen

Har varit och blivit opererad i Ystad idag. När jag fick reda på att jag skulle opereras kl 07:00 och att jag skulle behöva ta en buss kl 05:30 kändes det hemskt men det gick ganska bra. Sov nästan hela bussfärden. Den värsta delen var knappast bussresan och inte heller själva operationen utan när de skulle sticka mig. Det tog drygt 30 minuter, 14 stick (armvecken, fötterna, handlederna, händerna samt halsen) och försök från två sjuksköterskor och två läkare innan de lyckades. Hela tiden frös jag trots värmefilt och extra "huvor" på ben och armar. Fick det förklarat som att kroppen blev stressad av alla stickförsök och därför blev kall. Skumt. De tog min temp efter operationen och då hade jag lite drygt 35 grader. Så det blev mer värmefilt tills temperaturen blivit mer normal. Fick ett lugnande dropp under operationen så jag sov mesta delen av tiden och minns i princip ingenting. Tydligen berättade jag för narkosläkaren, mellan slumringarna, att jag behövde vara hemma till klockan fem för att ta hand om min familj. Tänk vilken pliktkänsla jag har även i ett sådant läge ;-).
Allt gick iallafall bra och nu är navelbråcket borta och mina trasiga bukmuskler ihopsydda. Förhoppningsvis ska det hjälpa mot min onda ländrygg och underlätta lyft. Men först väntar 8 (!!!) veckors vila då jag inte får bära något tungt, t ex en liten S. Har en stooooor kompress på min rätt svullna mage. Ska bli intressant hur den kommer att ta sig under min slinkiga aftonklänning som jag ska ha om drygt två veckor... 

Ensam hemma

Sitter hemma och känner mig lite ensam. Har varit och lämnat barnen till föräldrarna respektive svärföräldrarna där de ska vara till onsdag kväll. Känner supertomt. Har gått och småplockat lite, värmt lite rester och nu blir det nog en film innan tidig sänggång. Har en oroväckande känsla i kroppen och svagt halsont. Skulle vara rätt typiskt att bli förkyld nu. Hade tänkt att utnyttja de här dagarna för att komma ikapp på jobbet. Har varit en usel start på året med massor av vab och nästa vecka opererar jag bort mitt navelbråck så då blir det sjukskrivning åtminstone någon dag. De senaste månaderna har verkligen varit lågproduktiva. Först makens operation av hälsenan i början av december (vilket fortfarande inte blivit helt bra), sjuka barn och nu min egen operation. Och ovanpå det rätt tufft på jobbet på grund av lite olika anledningar. Men det är kanske som maken har sagt till mig: "förhoppningsvis kommer den här perioden att vara den värsta i ditt yrkesliv, så det kan ju bara bli bättre".
Shit vad jag saknar maken!

Gräsänka

Igår åkte maken på sin två veckor långa tjänsteresa. Får en del hjälp av föräldrarna och svärföräldrarna så det ska nog fungera bra. Igår var jag och barnen på stan och handlade födelsedagspresent till grannen som har kalas ikväll och på kvällen kom lillasyster med barn för att äta pizza och titta på Mello. Mysigt. Gick och la mig samtidigt som barnen (alla tre höll ut hela Mello!) vilket visade sig vara tur eftersom sonen vaknade två gånger (törstig + mardröm) och lilla S vaknade kort därefter, somnade om och beslöt sig sedan för att gå upp halv åtta. Kanske inte mardrömstidigt men med avbruten nattsömn känns det ändå lite jobbigt att gå upp.
Idag har jag lämnat av sonen hos en kompis, varit på dotterns skridskoträning, lämnat dottern hos en kompis och nu har lilla S sin lilla grannkompis här. Strax är det dags att ta en tur för att plocka upp alla barn och få dottern iordning för grannens kalas. Den här dagen har alltså blivit en dag helt styrd av barnens aktiviteter. Men det är rätt mysigt på något vis.

TV på filmduk

I helgen lyckades vi koppla in TV-boxen med projektorn i vår nya källaren. Naturligtvis började vi med det projektet någon timme innan Mello, så när klockan var 20, chipsskålarna framdukade och grannfamiljen placerad i soffan så höll maken fortfarande på att försöka få det att fungera. Men så drygt 10 minuter in i programmet fick vi det äntligen att fungera! Häftigt! Och kanske ännu "häftigare" är det att ha blivit av med TV-tittandet i vardagsrummet eftersom det nu inte fungerar. Det är lite större motstånd att köra igång projektor och duk vilket har fått till följd att vi tittar mycket mindre på TV, framförallt slentriantittandet är nu helt borta.
I helgen - redan på lördag förmiddag - åker maken iväg på en tvåveckors tjänsteresa. Tror knappast att jag kommer att få långtråkigt med tanke på att jag på egen hand ska försöka få ihop logistiken med 3 barnkalas, handbollsträning och tennisträning. Ska väl gå på något vis. Det lurigaste är att få ihop tiden att handla alla dessa presenter och att komma på vad vi ska köpa. Tycker att det är riktigt svårt att hitta något vettigt under hundralappen. Till och med en "simpel" kapitelbok kan ligga på 130 kr. Galet. Visst är det roligt för barnen med alla dessa kalas men det är ett hög utgift för oss föräldrar. Jag skulle gissa på att vi snittar ca 30 kalas om året vilket blir minst 3000 kr om året - och då är det bara dagiskompisar och klasskamrater. Men å andra sidan är alternativet - inga kalasinbjudningar alls - inte speciellt attraktivt. Så det får väl betraktas som ett lyxproblem.