Vändningsförsök inbokat

Var hos barnmorskan igår och, precis som jag misstänkte, sitter hon fortfarande upp. Man ser tom på min magprofil att hon sitter. Istället för den berömda "hyllan" så ser min mage mer ut som att den sluttar nedåt och viker sedan rätt in. Det innebär också att magen sitter högt upp på mig eftersom hon inte sjuker ner i bäckenet som hon borde. Har fått tid för vändningsförsök och om de inte lyckas blir det planerat kejsarsnitt. Känns lite surt. Är inte så sugen på ett snitt. Det är bara att hoppas att de lyckas vända henne för jag tror inte att hon kommer att vända sig självmant med tanke på att hon suttit upp så länge. Så den 11 april kommer jag att få reda på ifall jag ska få barn i slutet av april (med kejsarsnitt) eller om det lutar åt början/mitten av maj. Känns lite märkligt.

Bloggen som klagomur

Är rädd för att den här bloggen kommer att förvandlas till en renodlad klagoblogg. Börjar bli extremt trött på att vara gravid. En ljusning är att det åtminstone går att använda ballerinaskor nu så skopåtagningen är betydligt enklare än när jag var tvungen att snöra skor eller dra upp dragkedjor på stövlar. Men FY vad jag sover dåligt på nätterna nu :-(. Har stora problem med bebisen som trycker på min magsäck med sitt huvud. Brukar vakna någon timme efter att jag lagt mig (när Gaviskonet har slutat verka antar jag) av att jag har kräk i munnen och upp i näsan (mkt nice...). Bara att gå upp och skölja munnen och äta mer Gaviskon. Smakar uräckligt och det svider rejält i hals och näsa. En timme senare vaknar jag igen... och så fortsätter det hela natten. Rätt drygt. Ska till bm imorgon och jag antar att beskedet kommer att bli att hon fortfarande sitter upp (med tanke på att hon sparkar nedåt skulle något annat kännas oväntat) så då blir det väl ett vändningsförsök nästa vecka. Idag berättade en kollega att jag skulle vara beredd på att ha med mig "väskan" eftersom vändningsförsök kan sätta igång förlossningen. DET skulle vara extremt konstigt och inte alls speciellt kul. Min plan är ju att ha en majbebis... Blir nog läggdags nu.

Världens sämsta värdpar

Är HELT slut efter helgen. Det är sällan jag tycker det är jobbigt att det är söndag kväll men igår kväll kändes det precis så. Hade verkligen behövt en ledig dag till. I lördags firade vi sonens 4-årsdag med släkten och uppladdningen var nog så dålig den kunde bli. Maken kom hem från Kina på förmiddagen och var (såklart) väldigt trött. Han hade dessutom inte kunnat sova ordentligt på hela veckan. Jag var rätt sliten själv efter att ha varit ensam hela veckan. Vanligtvis tycker jag inte att det är ngt problem att vara själv med barnen men nu börjar det bli jobbigt att bära tvätt och matkassar, springa i trappor med leksaker, lyfta upp sonen för nattkissning etc. Så även om vi försökt planera för att göra det så enkelt för oss som möjligt så var vi båda helt slut när väl gästerna kom. Vi måste ha varit tidernas sämsta värdpar. När klockan var kvart över nio på kvällen såg maken ut att ramla omkull när som helst så honom fick vi skicka i säng. Hade helst velat göra honom sällskap men höll mig på benen till strax innan elva. Gårdagen blev betydligt lugnare. Makens systers familj och svärföräldrarna sov över och dagen efter gick vi ut i parken i vårt kvarter och provflög de drakar maken köpt i Kina. Det var faktiskt häftigare än jag trott. De kom upp högt, högt i luften och förbipasserande småbarnsfamiljer och studenter stannade till för att hänfört (min tolkning) betrakta skådespelet. Det slutade i och för sig med att den största draken åkte in i ett träd och bröt en stödpinne, men då hade vi flugit färdigt för dagen. Det går förmodligen dessutom att laga. Sitter och bloggar medan jag väntar på att min fil ska laddas upp. Verkar inte fungera, så det är väl lika bra att starta om datorn. Som vanligt.

Från lös till löss

Idag har jag blivit en lite mer erfaren mamma. Jag har nämligen fått den rätt ovälkomna erfarenheten av att behandla löss. I morse klagade dottern på att det kliade i hårbotten och när jag borstade håret upptäckte jag ett litet kryp som jag misstänkte var en liten lus (ända sedan i oktober har det suttit lappar på skolan om att det går löss så misstanken låg nära tillhands). Fick beordra dottern att absolut inte sitta för nära någon eller låna ut sin mössa under dagen. På jobbet surfade jag in på sjukvårdsupplysningen och kilade sedan till apoteket på lunchen för att utrusta mig med luskam och någon slags spray för att döda de små bestarna.
När jag hämtade dottern berättade hon lite sorgset att hon hade varit tvungen att säga till en kompis att hon inte kunde krama henne idag. Hon är väldigt duktig på att ta uppmaningar när det gäller.
Så ikväll har hon blivit luskammad (hittade 3 löss - irk!), sprayad med lusmedlet, duschad i tre omgångar och luskammad igen för att ta bort döda löss och ägg. Totalt tog det två timmar men hela tiden satt hon tålmodigt utan att klaga och lät mig gå loss på hennes hår och hårbotten. Blev rätt imponerad av henne. Alla sängkläder har tvättats och samma sak med handdukar, mössor etc och både jag och sonen fick luskammas för att se ifall vi också fått löss (som tur är hade vi inte det). Tydligen ska det här räcka för att få bort eländet. Är rätt nöjd över att jag (förmodligen) upptäckte lössen så tidigt.
Eftersom det tog så lång tid att kamma igenom det blöta håret med luskammen med täta metalltänder (måste ha gjort ganska ont - hon var helt röd om hela hårbotten när jag var klar) så tröttnade förmodligen sonen på att vänta på att jag skulle läsa saga och natta honom. Klockan var strax efter 20 när jag gick för att leta efter honom men då hade han redan tagit på sig pyjamas och gått och lagt sig och sov redan sött i sin säng. Praktiskt.

"Min tand är lös!"

Jobbar hemifrån idag eftersom jag håller på att förbereda en tvådagarsworkshop. Går rätt bra faktiskt. Det underlättar när solen skiner ute även om jag sitter inomhus. Bara att gå ut med soporna är en ren fröjd.
Verkar inte som att bebisen vänt sig rätt än. Känner fortfarande av sparkar nedåt istället för uppåt. Av någon anledning tror jag inte att hon kommer att vända sig. Verkar för trångt därinne. Har hört om "den krångliga trean" både från min barnmorska och från barnmorskan på vattengympan så det är väl väntat att det är något som ska kladda till det.
Annars tickar det på här hemma. Barnen är väldigt duktiga på att förstå när de behöver hjälpa mig så morgonrutiner och nattning går väldigt smidigt. Läser för dottern i vår säng och sedan går hon själv uppför trappan till sitt rum och lägger sig. Brukar låta henne läsa första sidan själv för att träna sin läsning (hade förmodligen underlättat om vi haft lite mer lättlästa böcker hemma - ord som "vidunderlig" och "charmant" vållar vissa problem...) och sedan tar jag över. Rätt häftigt att vara med om resan när hon långsamt lär sig läskonsten.
Annars är den STORA händelsen här hemma att dottern äntligen har fått en lös tand. Hon klagade över att det gjorde ont i en tand i morse och när jag kände på den kunde jag konstatera att den är lös. Smärtan blev då helt oviktig för henne och hon ställde sig lycklig framför spegeln och vickade på sin lilla tand. Vi har i och för sig tyckt att det är bra om hon får behålla sina mjölktänder så länge som möjligt men det är svårt att inte också själv tycka att det är HELT FANTASTISKT :-).
Det är de små händelserna som förgyller livet - solsken och en lös tand.

Gräsänka

Så har jag vinkat av min man som flyger till Shanghai ikväll. Alltid lite extra ensamt första kvällen när han rest. Får bli en tidig kväll som laddning inför veckan.

Felvänd

Gårdagens ultraljud gick bra; det är fortfarande en flicka, hon är normalstor och allt verkar fungera som det ska. Frånsett att den lilla illbattingen ligger med rumpan ner :-(. Blev uppmanad att försöka prata med bebisen och få henne att vända sig. Lätt... Annars blir det vändningsförsök om 2-3 veckor. Känns lite sunkigt. Men det förklarar varför jag inte kännt några sparkar mot revbenen som jag gjort med de andra. Hon sparkar istället mot mitten/sidan av magen och där har jag moderkakan som skydd. Har mest hört negativa historier om vändningsförsök - att det ska vara extremt obehagligt och att det "aldrig" lyckas. Men efter en uppmaning till min omgivning om positiva erfarenheter så har det faktiskt kommit in några bra stories. Fattas annat! Om alla försök skulle misslyckas så skulle de väl knappast envisas med att försöka.
Ska dessutom göra lite extra undersökningar för att se ifall min sköldkörtel bråkar med mig. Det är bara att hålla tummarna att allt ser bra ut. Riktigt trist annars.

Järnvärdet i fel riktning

Har varit hos barnmorskan idag och tyvärr hade mitt järnvärde sjunkit ytterligare. Tycker ändå att jag kämpar med järntabletterna :-(. Nu har jag köpt järn/C-vitaminbrus som komplement och förhoppningsvis ska det ge lite bättre utslag. Har gjort ett sköldkörteltest dessutom och jag ligger precis på gränsen, så imorgon ska en läkare konsulteras i fall jag behöver göra kompletterande test för att reda ut ifall jag behöver medicineras. Sunkigt i så fall.
Imorgon ska jag på tillväxtultraljud (hade först sett fel på dagen och trodde att det var i april men det visade sig att det var redan imorgon vilket medför att maken inte kan följa med - klantigt). Ska bli intressant att se om det fortfarande är en flicka där inne. Misstänker att det är en normalstor bebis med tanke på att livmodermåttet följer genomsnittslinjen på kurvan. Känns lite som att jag ska få åka och hälsa på henne :-).
Dags att sluta blogga och sätta igång att jobba. Inte nog med att det är sååååå mycket som jag vill ha gjort innan föräldraledigheten - alla dessa barnmorskebesök äter upp min tid och det är bara att försöka jobba igen på kvällarna :-S.

Hemma igen

Sträckkörde hem från Sälen igår med målet att hinna hem till Melodifestivalen. Lyckades sånär som på en tjugo minuter. Hela resan tog ungefär 10 timmar och frånsett något litet småbråk i baksätet så var barnen glada hela vägen. Både jag och maken är helt eniga i beslutet att inte skaffa DVD-spelare till bilen och hittills tycker jag att det fungerar bra. Tänker att det är nyttigt att barnen får lära sig att ha det lite långtråkigt ibland och lära sig att uppskatta att stirra ut genom en bilruta eller använda fantasin. Vi får väl se hur det går. Det är möjligt att jag får äta upp det här uttalandet om något år...
Väl hemma bänkade sig barnen framför Melodifestivalen och under tiden lyckades jag och maken packa upp det mesta och sätta igång en tvätt. Mycket nöjd!
Idag borde jag ha nöjt mig med att vila och hjälpa maken med tvätten men helt plötsligt har jag satt igång två ytterligare projekt - städa ur en garderob samt göra om gästrummet till ett kombinerat gäst- och pysselrum för barnen. Det är som att hjärnan inte riktigt förstått att jag är höggravid och inte orkar lika mycket som vanligt. Naturligtvis lyckas jag komma halvvägs i båda projekten när ryggen börjar värka ordentligt, jag får sammandragningar och blir illamående. Skulle ha kört barnen till kompisar nu på eftermiddagen där vi skulle ha grillat korv i skogen men det var bara att ge upp den tanken och lämna över uppdraget till maken - som egentligen skulle ha kört till återvinningsgården med en massa skräp samt fortsatt med pysselrummet. Ska försöka sätta en pizzadeg så att han kan färdigställa pizzan när han kommer hem med barnen.
Är rätt less på att vara gravid. Längtar efter vår lilla bebis och längtar efter att få tillbaka min kropp. Tittar ibland på barnvagnen som står i vardagsrummet och tänker att det snart kommer att ligga en liten där. Känns helt overkligt.

I spåret igen!

Vaknade i morse helt utan träningsvärk och inga ömma fogar. Skönt! Så i förmiddags lyckades jag och pappa staka oss runt 5km-slingan och det gick riktigt bra. Kan väl knappast påstå att tekniken är den bästa och tempot det högsta men bara att kunna röra sig och njuta av det härliga vintervädret känns fantastiskt! Även om det varit lite blåsigt så har solen tittat fram då och då så det har ändå känts behagligt att vara ute.
Stugan, som vi hyr, ligger mitt emellan två backar och det är nog max 20 meter att gå för att komma ut till den ena backen. Helt perfekt! Så i eftermiddags tog jag med en plaststol och satte mig vid kanten av backen för att titta på när maken åkte med barnen. Sååååå kul! Dottern är riktigt duktig nu och åker själv ner för backen och upp igen med liften helt på egen hand, vilket är praktiskt eftersom maken behöver lägga lite mer omsorg på sonen. Efteråt sa sonen glatt till mig: "Pappa åker jättelångsamt!".
Nu är det duschkö (3 av 6 pers är färdigduschade) och matlagning som gäller. Imorgon hoppas jag på en liten skidtur igen.

Uppe i Sälen

Är just nu uppe i Sälen på skidresa med min lilla familj och mina föräldrar. Resan upp gick riktigt smidigt med glada och förväntasfulla barn och fint väder. Stugan vi har är väldigt liten men den ligger mitt i backen så det är bara för maken och barnen att dra på sig skidorna och susa ner till liften. Idag har jag provat på längdskidåkning tillsammans med pappa. Vi tog det enklaste spåret på blygsamma 2,7 km och det var faktiskt lite knepigare och lite trögare att åka än jag hade förväntat mig. Men det gick. Så pass bra faktiskt att vi kommer prova på 5km-spåret imorgon. Lika bra att inte ta ut sig första dagen.
I eftermiddag gick jag, sonen och mina föräldrar bort till en våffelstuga där vi mötte upp maken och dottern. Även om det inte var så långt så var det ganska backigt och rätt jobbigt att gå för mina stackars fogar. Just nu känns det inte alls speciellt kul. Förhoppningsvis lägger det sig till imorgon så att jag och pappa kan ge oss ut på den planerade 5km-slingan.
Båda barnen går i skidskola och gillar det skarpt. Imorgon ska jag försöka gå och titta lite när de åker på eftermiddagen. Lite jobbigt är det faktiskt att inte kunna åka slalom själv. Känns lite som att jag missar tid med barnen.
Nu är det dags att äta fläskfilégryta med kokosmjölk och chili signerad maken.

Kräksjuka

Är hemma och vabbar idag. Igår kväll var sonen väldigt trött redan vid kvällsmat och ville inte äta något, trots att det vi hade fiskgratäng som är en av hans favoriträtter. Efter två minituggor med mat bar maken upp honom till sängen istället där han somnade bums. Vid halv ett på natten vaknade vi av att han grät och kräktes.
Eftersom det går kräksjuka på dagis var det lika bra att stanna hemma med honom och även dottern fick vara hemma så att inte hon smittar på skolan (hon har i likhet med mig i och för sig aldrig varit kräksjuk så jag misstänker att vi båda är immuna mot det här caliciviruset vilket man tydligen kan vara). Idag är han som vanligt och har fått behålla allt han ätit till frukost och mellanmål (vilket i och för sig inte är så mycket eftersom jag varit ganska försiktig med matintaget för honom).
Just nu håller de på att göra dockskåp och dockor av en skokartong och toalettrullar. Skokartongen har fått en fin fond av rosametallic presentpapper, som vi norpade med oss hem från helgens dop, och toarullegubbarna har fått hår av presentsnören och kläder av ditklistrade tygbitar.
Även om jag egentligen skulle ha varit på kurs idag så kändes det skönt att stanna hemma och vabba. Passade på att sova en timme efter frukosten vilket var välbehövligt efter nattens kräkorgie och den alltmer påtagliga halsbrännan.
På lördag åker vi på skidresa men det känns ändå som att vi ska klara av att bli friska tills dess. Det verkar faktiskt som att sonen är den enda av oss som åker på kräksjuka (även om maken alltid tror att han kommer att bli sjuk...) och med tanke på att han inte kräkts hittills idag så hoppas jag att han är "up and running" på lördag. Men jag får nog hoppa över min vattengympa ikväll. Bara tanken på att riskera att smitta 10 höggravida kvinnor känns som skäl nog...

Eureka!

Aha! Så det är en hederlig halsbränna jag har alltså! Googlade upp halsbränna på sjukvårdsrådgivningen eftersom jag misstänkte att det kanske var det som jag lider av. Alla symptom stämmer på pricken och jag kan bara konstatera att jag aldrig har halsbränna (åtminstone inte så HÄR illa) när jag inte är gravid. Testade att dricka ett glas mjölk (enligt rekommendation på siten) och det verkar faktiskt hjälpa lite grann. Men jag trodde aldrig att halsbränna kunde kännas SÅ HÄR illa! Men det enda som hjälper är väl att föda vilket innebär drygt 2 månader till av den här sunkåkomman. Fy för! Ibland undrar jag om det verkligen är tänkt att vi ska vara gravida. Borde inte kroppen vara lite mer förberedd på det i så fall?

Gravidklagomål

Måste än en gång beklaga mig över de otroligt töntiga "kommentarerna" som bebisen i högervyn har. Tycker att det inte är helt ovanligt över att gravida kvinnor "töntifieras" - som att man skulle gå in i någon slags idiotbubbla. Allra värst är nog min barnmorska. Hon pratar alltid med mig med bebisröst och kan kläcka ur sig saker som "hur äääääär det med lilla mamman?". Känner mig alltid väldigt obekväm när jag är på besök där. Jag är ju fortfarande jag och jag känner mig precis som vanligt men lite mer otymplig och orörlig. Tror knappast att min mentala förmåga är nedsatt.
Däremot börjar jag få mer och mer krämpor vilket är ganska irriterande. Igår kväll tog det säkert 2 timmar innan jag kunde lägga mig ner för att sova. Så fort jag försökte lägga mig ner så fick jag tryck mot luft- och matstrupen och kräkte upp (inte mycket men tillräckligt för att det var ruggigt läbbigt). Fick varva med att stå upp och sitta upp i sängen. Samtidigt hade jag kraftiga sammadragningar samt en bebis som verkade kämpa för att sparka sig ut ur magen. Så idag har jag varit extremt trött. Hade tänkt att packa ikväll men jag orkar faktiskt inte. Rätt skönt att barnen kan hämta och klä på sig sina pyjamasar själva så att jag bara behöver hjälpa dem med tandborstning och läsa sagor för dem. Maken håller nämligen på att bli sjuk. Förmodligen har han en förkylning på gång. Trist. Men förhoppningsvis hinner han bli bra tills vi ska åka på vår skidsemester.