Gårdagens ultraljud gick bra; det är fortfarande en flicka, hon är normalstor och allt verkar fungera som det ska. Frånsett att den lilla illbattingen ligger med rumpan ner :-(. Blev uppmanad att försöka prata med bebisen och få henne att vända sig. Lätt... Annars blir det vändningsförsök om 2-3 veckor. Känns lite sunkigt. Men det förklarar varför jag inte kännt några sparkar mot revbenen som jag gjort med de andra. Hon sparkar istället mot mitten/sidan av magen och där har jag moderkakan som skydd. Har mest hört negativa historier om vändningsförsök - att det ska vara extremt obehagligt och att det "aldrig" lyckas. Men efter en uppmaning till min omgivning om positiva erfarenheter så har det faktiskt kommit in några bra stories. Fattas annat! Om alla försök skulle misslyckas så skulle de väl knappast envisas med att försöka.
Ska dessutom göra lite extra undersökningar för att se ifall min sköldkörtel bråkar med mig. Det är bara att hålla tummarna att allt ser bra ut. Riktigt trist annars.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar