TV på filmduk

I helgen lyckades vi koppla in TV-boxen med projektorn i vår nya källaren. Naturligtvis började vi med det projektet någon timme innan Mello, så när klockan var 20, chipsskålarna framdukade och grannfamiljen placerad i soffan så höll maken fortfarande på att försöka få det att fungera. Men så drygt 10 minuter in i programmet fick vi det äntligen att fungera! Häftigt! Och kanske ännu "häftigare" är det att ha blivit av med TV-tittandet i vardagsrummet eftersom det nu inte fungerar. Det är lite större motstånd att köra igång projektor och duk vilket har fått till följd att vi tittar mycket mindre på TV, framförallt slentriantittandet är nu helt borta.
I helgen - redan på lördag förmiddag - åker maken iväg på en tvåveckors tjänsteresa. Tror knappast att jag kommer att få långtråkigt med tanke på att jag på egen hand ska försöka få ihop logistiken med 3 barnkalas, handbollsträning och tennisträning. Ska väl gå på något vis. Det lurigaste är att få ihop tiden att handla alla dessa presenter och att komma på vad vi ska köpa. Tycker att det är riktigt svårt att hitta något vettigt under hundralappen. Till och med en "simpel" kapitelbok kan ligga på 130 kr. Galet. Visst är det roligt för barnen med alla dessa kalas men det är ett hög utgift för oss föräldrar. Jag skulle gissa på att vi snittar ca 30 kalas om året vilket blir minst 3000 kr om året - och då är det bara dagiskompisar och klasskamrater. Men å andra sidan är alternativet - inga kalasinbjudningar alls - inte speciellt attraktivt. Så det får väl betraktas som ett lyxproblem.