Tempo, tempo, tempo

Det är minsann lite lurigt med en liten bebis. Har ingen aning om hon kommer att 45 minuter eller 2 timmar. Nu har hon sovit i snart två timmar så egentligen hade jag med lätthet själv kunnat ta mig en tupplur men det är helt omöjligt att veta på förhand. Så istället har jag sprungit runt och småfixat istället för att sitta ner. Vill liksom passa på att göra det där som är svårt att hinna med när hon är vaken. Idag har jag rensat undan alla gravidkläder - sorterat i kassar och högar efter vem jag lånat vad från. Har en hög på bordet i vardagsrummet också där jag lagt allt som jag inte minns vem det kommer ifrån. Känns väldigt skönt att ha fått det gjort.
Har också hunnit med att spela en runda Wii-bowling med barnen, tvättat två maskiner tvätt, strukit barnblusar/skjortor, gått igenom gratis-prylarna och rabattkupongerna vi fick på patienthotellet och nu funderar jag på att ta tag i översta hyllan i garderoben som har kläder som behöver vikas om.
Nu när jag ser det nerskrivet inser jag vad maken menade igår kväll när han möttes av en trött fru och tyckte att jag skulle prioritera att ta det lite lugnare på dagarna. Fast å andra sidan - vad ska jag göra istället? När jag ändå inte kan gå ut och gå pga sjuka barn. Tror att jag skulle bli knäpp av att bara sitta och göra ingenting. Läsa böcker gör jag ändå varje gång jag ammar (har sedan lill-tjejen föddes läst två böcker och har hunnit en tredjedel in på bok nr 3). Dessutom är det en helt underbar känsla att kunna flänga runt i sann Jennystil UTAN att få ont i ryggen av en gravidtyngd kropp.
Ska kolla sonens status i eftermiddag och är han feberfri så skulle vi kanske kunna gå bort till caféet längre upp på vår gata och ta en fika på deras uteservering. Tror att både barnen och jag skulle må bra av att komma lite hemifrån.