Nu har höstterminen dragit igång. I förrgår började sonen skolan (F-klass) vilket gick som en dans. Mina föräldrar kom ner för att hjälpa till med morgonlogistiken eftersom maken är i Kina och barnen skulle lämnas på olika ställen med 15 minuters mellanrum.
Tycker att sonens lärare verkar bra och han verkar mycket nöjd både med henne och med klasskamraterna. Han kände några stycken sedan tidigare från dagis, men redan första dagen hade han hittat två nya kompisar som han lekte med både under första dagen och igår. Kul!

Dottern har börjat i tävlingsgruppen i gymnastik (något hon längtat hett efter under ett års tid) vilket inleddes i torsdags med ett nätt 4-timmarspass. Både i måndags och igår kväll hade hon 2-timmars träningspass. Lilla S fick helt enkelt finna sig i att åka fram och tillbaka när dottern skulle hämtas och lämnas, men det gick riktigt bra. Hittills har jag inte hittat någon annan i gruppen som bor på Väster men jag har nu efterfrågat en maillista. Hade varit toppen att slippa att köra fram och tillbaka varje vecka - framförallt på tisdagar när de tränar på andra sidan stan. På fredag är det dags för kör men dit går dottern själv och nu visar det sig att en klasskompis storasyster ska gå i samma kör så nu kommer vi att turas om att hämta. Skönt! På fredagskvällen är det sedan dags för kalas för dottern, på lördag ska sonen på kalas och på söndag ska dottern återigen på kalas. Nästa vecka sätter även sonens aktiviteter igång - simskola, fotboll och Judo.
En del förstår inte hur vi orkar att köra runt på alla dessa aktiviteter men det känns inte som något problem. Jag tror att vi på något sätt har gått in för att det här är barnens tid och våra intressen som inte inkluderar barnen kan faktiskt vänta lite. Det rör sig trots allt om ganska få år innan de själva kan ta sig runt på cykel och om vi kan ge dem en bra start med både sport och musik så gör vi det med glädje. För vad är alternativet? Det är att de sitter hemma och spelar på vår iPad eller leker hemma hos någon kompis (vilket också innebär att vi ska ligga och köra - med andra ord samma insats som vid någon aktivitet). Så det är bara kul att de faktiskt VILL hålla på med sina olika intressen. Och med sina intressen knyter de nya kontakter och skaffar nya vänner. Inte så dumt det heller.
När jag berättade om min kväll igår för en kollega (kör från jobbet 15:45, hämta dottern, hämta sonen, köra till dagis för att hämta lilla S, köra till andra sidan stan för att lämna dottern på gymnastiken, köra hem, laga mat, äta, tvätta av och byta om till pyjamas för lilla S, in i bilen med henne för att hämta dottern, läsa och lägga lilla S, läsa tillsammans med sonen, värma mat till dottern, lägga sonen, och sedan sjunka ner i soffan kl.20:45) så såg han helt matt ut. Själv var jag mer fascinerad över min minutplanering och reflekterade över att jag inte upplevde kvällen som speciellt jobbig eller stressig. C'est la vie! Och betalningen är naturligtvis när dottern entusiastiskt drar igång Spotify för att visa vad hon lärt sig på koreografin på det friståendeprogram som de kör på gymnastiken och sedan mysa framför Idol tillsammans med henne innan hon går och lägger sig.