Informationsmöte om skolstarten

Var på föräldrainformationsmöte inför höstens skolstart ikväll. Vi lyckades aldrig hitta ngt barnvakt så tanken var att jag skulle gå själv, men eftersom dottern envisades med att följa med så hade jag henne till sällskap. Förvarnade henne om att hon förmodligen skulle vara enda barnet där och att vi skulle sitta stilla och lyssna ganska länge, men hon stod på sig. Så vi traskade bort i kylan (trevligt med en skola på 10 minuters promenadavstånd) till skolan.
Där var, som jag trodde, mest föräldrar men också en tjej till som skulle börja skolan. Helt otroligt nog så går den tjejen i dotterns gymnastikgrupp. Dottern har varit lite orolig och ledsen eftersom det bara är hon (och en tjej som hon inte tycker är kul att leka med) från dagis som ska gå på den här skolan. Så alla ansikten som hon känner igen är stora plus i kanten.
Efter 45 minuter på trästolarna började dottern bli ganska uttråkad. Vi satt längst fram och jag såg hur hon spanade bort mot den angränsande lekrummet med en stor back med böcker. Efter ett tag gled hon ur stolen och liksom smög bort mot en av fröknarna. När hon kom fram så viskade hon (tillräckligt högt för att alla i rummet skulle höra det) "Kan jag få gå och titta i böckerna, för det här är jättetråkigt för mig". Det utbröt spridda skratt och leenden i hela rummet och jag blev såklart löjligt stolt över min dotters ganska rättframma men söta fråga.
Så hon traskade in i rummet, följd av den andra flickan, och undersökte böcker och spel medan jag lyssnade klart på mötet.
På vägen ut från skolan hittade dottern en krona på marken, eller en "lyckopeng" som hon uttryckte det.
Blir nog bra det här. Ska försöka få henne i samma klass som grannpojken och S. Hon kommer säkert att trivas bra. Det har aldrig tidigare varit ngt problem för henne att komma in i sociala sammanhang så egentligen oroar jag väl mig lite i onödan.