Familjen Snor

Mina ögon är trötta men inte kroppen. Märklig känsla. Förra veckan var dottern sjuk nästan hela veckan och sedan i söndags är det sonens tur. Så de senaste 1,5 veckorna har vi varit uppe ett antal gånger varje natt. Natten till igår, när sonen vaknade med hög feber, kläckte han ur sig att han var kissig. Både jag och maken blev, trots att klockan var runt två på natten, lyriska och lovprisade sonen medan han kissade på pottan. Nästan lite komiskt. Tänk er själva; två leende och stolta föräldrar som mitt i natten och med sömndruckna ögon applåderar sonen när han kissar. Sedan några veckor har sonen varit utan blöja på dagarna och det har fungerat hur bra som helts. Sist vi provade, strax innan jul, gick det inte alls. Nu går det som en dans. Vi behöver inte ens påminna honom om att gå på toaletten utan han säger till och knallar bort till toaletten helt själv.
Borde nog ta och gå och lägga mig. Har, för femtioelfte gången den här vintern, blivit rejält förkyld. Kan inte minnas att jag någonsin tidigare har varit så förkylningsdrabbad. Men å andra sidan har jag sluppit vinterkräksjukan - alltid något!
Ikväll har jag varit med dottern till frisören så nu är hon nyklippt och fin. Tog turen inom pizzerian på väg hem och köpte med oss hämtpizza till kvällsmat. Lite sådär vardagsgalet. Tror det är första gången vi äter pizza mitt i veckan men just ikväll kändes det helt perfekt. Det finns ju gränser för hur präktig man orkar vara när tre fjärdedelar av familjen producerar mer snor än vad som är fysiskt möjligt.
Men eftersom jag kan vara fruktansvärt envis har jag beslutat mig för att jag ska vara frisk imorgon och har därför redan packat ner träningskläder för imorgon.