Gravidkrämpor

Hade nästan glömt hur hemskt det kändes att få sina luftrör/lungor ihoptryckta när det är dags att sova. Samma visa som under de förra graviditeterna. Fy för! När det händer är det bara att sätta sig upp eller gå en runda och andas stora, djupa andetag och hoppas att det lossnar. Förstår inte riktigt vad det är som händer men det är extremt obehagligt. Känns orättvist att vi småväxta typer ska producera lika stora barn som långa, rymliga kroppar.
Men oj vad jag börjar längta efter den lilla krabaten där inne som sparkar, krumbuktar sig och killar mig med sina rörelser! Ska bli så spännande att se vem det är som växer i mig. Det känns som en evighet tills hon kommer. Fast å andra sidan känns det väääääldigt snart när jag tänker efter vad jag tänkt hinna med på jobbet innan dess...