Det har varit en mycket konstig helg och jag har halvt om halvt gått som i dimma. Dottern fyllde 9 år och vi har haft Monster High-kalas med hennes kompisar i fredags och så släkten på hemgjord smörgåstårta och efterföljande födelsedagstårta igår. Så hela helgen har gått åt till förberedelser av olika slag i kombination med barnens helgaktiviteter, fotbollsmatch och lite kompislek. I lördags eftermiddag ringde en pappa till dotterns äldsta, och närmsta, vän för att berätta att hans hustru gått bort och för att bjuda in oss till begravningen nu på torsdag. Hon hade blivit sjuk i juli, fått cancerbeskedet två veckor senare och efter ytterligare några veckor var det slut. Vi hade ingen aning så det kom som en total chock för oss. Så fruktansvärt. 3 barn har blivit av med sin mamma och en medelålders man har blivit av med sin hustru. Dottern är helt förkrossad. Alla mammor är naturligtvis den allra bästa mamman för just hennes barn men den här mamman var även helt fantastisk med ALLA barn. Det är aldrig kul med begravningar men jag är ändå väldigt glad för att vi blev inbjudna. Lite för att mer förstå att det faktiskt har hänt (vi träffade dem senast i juni då det inte fanns några tecken på sjukdom så det känns ju helt obegripligt att hon inte finns mer) och för att kunna ta farväl.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar