Sonen är feberfri sedan i söndags men verkar ha åkt på en öroninflammation som grädden på moset. Men med nässpray och Alvedon verkar öroninflammatinen motats bort eftersom natten till idag var betydligt mer förskonad från gråtande son än föregående natt. Trots mindre gråt har vi tyvärr inte fått så mycket mer sömn för det. Både sonen och dottern har vaknat i omgångar och jag tror knappt att vi fått sova mer än 30-60 minuter sammanhängande sedan i fredags. Det är nästan som att ha en liten bebis igen, med skillnaden att vi båda ska jobba heltid under dagarna. Igår kväll var jag extremt trött och gick och la mig innan 22 (vilket inte händer speciellt ofta) men blir väckt av att telefonen ringer 22.30 (grrrrr...).
Sonen gjorde förresten ett stort matframsteg igår. Han är väldigt rädd för att stoppa något okänt i munnen och vägrar smaka på allt som är okänt för honom (inkluderar så "ovanliga" saker som sylt, ärtor, rödbetor, ägg etc.) och brukar bara äta det som ser mest bekant ut på tallriken vilket inkluderar lite oväntade livsmedel som oliver, keso och mathavre. Det gör att han går på en strikt kolhydratkost med inslag av proteiner, tomater och frukt. Igår hade vi gjort ärtsoppa och han vägrade såklart att ens smaka. "Jag vill ha kooooooorv!", skrek han, och syftade på den prickiga korv som vi har på smörgåsarna. "Men det är ju korv i soppan", påstod jag och fiskade upp en pytteliten bit fläsk på skeden. Till min förvåning åt han den och sa konstaterande "Jättegott". Sedan åt han upp hela portionen med soppa. Priset för min list är att ärtsoppa numera heter korvsoppa hemma hos oss. Men det kan man väl stå ut med ;-)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar