Tankar om min dotter

Jobbar hemifrån idag och det går extreeemt segt. Håller på att tugga igenom en bok som min chefs chef tyckte att jag skulle läsa. Den är intressant men idag är ingen bra läsdag helt enkelt. Har blivit lite avbruten dessutom med mail och telefonsamtal och en klipptid.
Ikväll ska vi iväg och titta på ett bord till köket. Vi har letat länge efter precis ett sånt här bord så nu hoppas jag verkligen att bordet är lika fint i verkligheten. Alltid lite svårt när man redan har en klar bild över hur något ska vara innan man sätter igång och letar. Tanken är att vi ska flytta ut det bord vi har i köket till vardagsrummet. Men jag tror å andra sidan inte att vi kommer hinna fundera färdigt över stolval innan bordet har levererats. Både jag och maken har ganska bestämda åsikter om vad vi gillar och inte gillar och innan vi har nått konsensus kan det ta väldigt lång tid. Fördelen med de här segdragna förhandlingarna är att vi oftast blir väldigt nöjda med slutresultatet men vägen dit är inte alltid så kul (framförallt inte för mig eftersom jag är så grymt otålig).
Träffade förresten en mamma till en klasskompis till dottern när jag lämnade henne på skolan. En mycket trevlig kvinna. Tydligen pratar hennes dotter väldigt mycket om min dotter (tyvärr inte ömsesidigt) så hon föreslog att vi skulle kunna låta dem träffas efter skolan eller på helgen någon gång. Dottern kan vara ganska reserverad till en början och både jag och maken har många gånger trott att hon inte har några kompisar (samma situation när hon bytte dagis) men både föräldrar och personal berättar glatt hur populär vår dotter är. Jättekonstigt. Med förra dagiset var vi faktiskt rätt oroade när dottern inte alls pratade om någon från dagiset så vi tog upp det med personalen gång på gång men varje gång såg de oerhört förvånade ut och berättade hur lätt vår dotter smälter in och enkelt får nya vänner. Och efter några månader ville dottern äntligen ringa sina nya vänner och inte bara dem från det gamla dagiset. Det har varit precis samma sak med grannbarnen här. Det tog nog drygt ett halvår innan hon på eget initiativ ville leka med dem trots att de kom hit och ringde på flera gånger i veckan. Tror helt enkelt att hon har en ganska stark integritet. Hon är avvaktande, men inte blyg. Det är rätt häftigt att spana in sitt barns egenheter som bara blir tydligare för varje år som går.
I helgen firar vi hennes födelsedag med förmiddagskalas för gamla och nya dagiskompisar och på kvällen blir det släktmiddag. Stora tjejen som blir hela 6 år. Helt crazy att min lilla tjej är så stor!