En skitdag

Idag har jag haft en riktig skitdag. Finns tyvärr inget mildare ord för att beskriva dagen. Vaknade i morse av att nacken gått i tvärlås. Kunde knappt röra huvudet åt vänster och det smärtade från huvudet, längs nacken och ut över höger skulderparti. Maken var sen med frukosten till dottern och just stress + sömnbrist + smärta är inte min favoritkombo. Fick hjälpa till så gott det gick med att få henne färdig eftersom det var grannarnas tur att ta barnen till skolan. Usch. Blev på riktigt uselt humör.
På väg till dagis började sonen helt plötsligt att halta. Ibland "får han ont" i foten när han tycker att något är tråkigt så jag misstänkte att han helt enkelt tyckte det var trist att gå till dagis (han följde med en kompis hem igår så cykeln stod kvar på dagis). Till slut började han gråta och klämde fram att skon gjorde ont. Kände mig som världens sämsta mamma och planerade snabbt in ett skoköp efter dagishämtningen.
Efter lämningen drog jag vidare till mamma-baby-gympa även om jag inte alls ville gå dit. Kände mig arg och sur och hade ont och ville hellre gå hem och gömma mig under täcket. Men det var tur att jag gick dit för efter passet var smärtan mindre påtaglig och nu kan jag åtminstone röra huvudet lite grann åt vänster.
Sedan har sonen kissat på sig hur många gånger som helst, vikarien på dagis hade ingen aning om när han kissade senast utan hänvisade till ordinarie personal som inte var på plats. Är inte speciellt nöjd med personalen på sonens avdelning. Tycker att de verkar ha noll koll.
På kvällen har dottern sin gymnastikträning så jag stressade för att hinna klart med kvällsmat och få henne ombytt och färdigäten. Väntade och väntade på att maken skulle komma hem för att ta henne till gymanstiken men han kom inte. Fick ringa efter honom och naturligtvis hade han helt glömt bort gymnastiken. Jag fick stressmata lilla S med kvällsgröten medan jag själv kastade i mig kvällsmaten (som jag ändå lagt lite tid och energi på) och sedan stå redo i hallen för att kasta mig ut i bilen med dottern så fort han cyklade in på uppfarten.
Satte mig sedan på ett kvällsöppet café och läste ut en bok medan hon hade sin gymnastik. Det var nog precis vad jag behövde efter den här dagen. När vi kom hem hade maken fått sonen och lilla S i säng och tagit hand om maten och disken. Skönt. Det fattades bara att jag skulle ha kommit hem till en make i upplösningstillstånd med en skrikande bebis...
Skönt att dagen är slut. Det är som Christer Björkman brukade sjunga: "Imorgon är en annan dag...".