Kanelbullar och feber

I morse bestämde jag mig för att låta sonen hoppa över dagis och ha en mysdag med honom och lilla S istället. Eftersom det är kanelbullens dag imorgon (tack för den Hembakningsrådet) tyckte både jag och sonen att kanelbullsbak skulle vara en lämplig aktivitet. Men efter att ha varit i mataffären och på en lekplats så insåg jag att vi inte skulle hinna med det innan det var dags att hämta dottern och en klasskompis till henne för skjuts till dansen. Strax innan vi skulle åka och hämta henne så ringde de från fritids och sa att dottern inte mådde bra. När jag hämtade henne kändes hon väldigt varm, vilket termometern hemma sedan bekräftade. Hon var rätt ynklig. Kröp ihop under en filt i soffan och såg sådär pytteliten ut. Hon ville inte ha någon kvällsmat så jag tog på mig rollen som "supermamman" och stekte lite plättar till henne istället (sonen fick också några som efterrätt vilket han var mycket nöjd över). Hon åt fem små plättar och såg sedan helt slut ut. Klockan sju somnade hon efter att jag läst tre kapitel i LasseMaja-boken. Stackars lilla tjejen.
Blev en väldigt lång kväll för mig och maken eftersom sista barnet somnade klockan halv åtta. Vi stängde av TVn och ägnade sedan kvällen åt att småprata som ledde till en hel del tramsande. Så underbart att få skratta sig till magknip istället för att ägna kvällen åt att försöka lösa familjelogistik.
Mår bara så underbart nu för tiden. Och faktiskt så tror jag att det till stor del beror på att vi (nästan) aldrig tittar på TV eller sitter och jobbar vid våra datorer längre. Man ska inte underskatta det underbara i att "bara" umgås.
Nu ska jag göra något mycket klokt. Nämligen gå och lägga mig.
Imorgon ska det bakas kanelbullar!