De här passen börjar gå på mina nerver. Har nästan ont i magen inför varje pass för att jag vet att de kommer att bli så jobbigt. I måndags var tanken att jag skulle springa 8 km i 4:45-tempo. Ett HELT sjukt tempo i min värld. Inför loppet i april skulle jag springa 4 km i det tempot och det fixade jag inte. Men jag klarade faktiskt nästan av det. I 6 km höll jag rätt tempo och sedan var jag "tvungen" att stanna. Vet inte riktigt om jag egentligen var tvungen men jag orkade/ville inte pressa mig mer. Känner mig ändå ganska nöjd med insatsen. Sedan sprang jag drygt 1 km till i 4:50-tempo och så gick jag resten.
Idag har jag sprungit intervallpasset på lunchen. Det var sjukt jobbigt och jag var faktiskt rätt tveksam till om jag skulle orka genomföra hela passet. Men jag gjorde det! Var tvungen att lägga mig raklång i gräset vid vägkanten efteråt.
Känner mig faktiskt inte helt trygg med att kunna springa milen under 49 minuter än. Har satt målet till att springa i 4:50-tempo så det hade känts skönt att veta att jag klarar 8 km i 4:45-tempo. Ett trick är att snabbt försöka tappa 1-2 kg men jag vet faktiskt inte om jag har lust eller ork till att sätta mig på någon slags diet. Måste försöka få mig själv att tro på att det kommer att gå ändå och att jag bara tävlar mot mig själv.
Men det fina med den här träningen är att jag märker att jag blir bättre. Den här veckan hade jag snitthastigheten 4:18 min/km på intervallerna och förra veckan var det 4:23 min/km. Och, som jag minns det, upplevde jag det som precis lika jobbigt.
Jag skulle behöva jobba med mitt psyke. Börjar förstå varför det är så viktigt med mental träning för elitidrottare. Kanske finns det något schysst tips på nätet?
Veckans träning:
Idag har jag sprungit intervallpasset på lunchen. Det var sjukt jobbigt och jag var faktiskt rätt tveksam till om jag skulle orka genomföra hela passet. Men jag gjorde det! Var tvungen att lägga mig raklång i gräset vid vägkanten efteråt.
Känner mig faktiskt inte helt trygg med att kunna springa milen under 49 minuter än. Har satt målet till att springa i 4:50-tempo så det hade känts skönt att veta att jag klarar 8 km i 4:45-tempo. Ett trick är att snabbt försöka tappa 1-2 kg men jag vet faktiskt inte om jag har lust eller ork till att sätta mig på någon slags diet. Måste försöka få mig själv att tro på att det kommer att gå ändå och att jag bara tävlar mot mig själv.
Men det fina med den här träningen är att jag märker att jag blir bättre. Den här veckan hade jag snitthastigheten 4:18 min/km på intervallerna och förra veckan var det 4:23 min/km. Och, som jag minns det, upplevde jag det som precis lika jobbigt.
Jag skulle behöva jobba med mitt psyke. Börjar förstå varför det är så viktigt med mental träning för elitidrottare. Kanske finns det något schysst tips på nätet?
Veckans träning:
Distanspass: 8 km i 4:45-tempo- Det blev 6 + 1,3 kmIntevaller: 5x4 min m 2 min vila. Tempo: 4:00 - 4:30- Långpass: 16 km
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar