Trött

Borde man inte gå runt och känna sig dunderpigg och i härlig form med min träningsmängd? Känner mig bara slapp, slö och trött...

Nu är jag igång!

Nu går det minsann riktigt bra! I måndags firade vi dotterns födelsedag med tårta tillsammans med grannarna. Trots en stor portion tårta och kaffe drog jag på mig träningskläderna och cyklade 30 minuter med avslutande benstyrka efteråt. Mycket nöjd. Igår tog jag mig ut på lunchen och sprang 5 km i ganska så snabbt tempo. Ska köra backintervaller på torsdag så jag bedömer att det räcker. Det är så trist att köra intervaller på egen hand... Idag tänker jag också ta en tur på lunchen. Det blir nog en sen kväll på jobbet så jag kommer nog att investera i en lite längre runda i bekvämt joggtempo - ca 5:30 min/km.
Hade lite ont i hälarna igår kväll och var rädd för att jag kanske ökat träningsmängden lite för snabbt efter den softa sommaren. Men idag känns det ingenting så jag ska nog våga mig ut trots allt.
För övrigt tuffar livet på. Alla aktiviteter har startat, tjänsteresor och middagar börjar fylla kalendern och vi njuter i fulla drag över beslutet att ta en renoveringsfri vecka med helgaktiviteten fixa trädgården. Inte så dumt.

Veckans träning
- motionscykel + styrka (hemma)

- intervallträning på lunchen --> 5 km snabb löpning

- 8 km i soft tempo på lunchen

- Backintervaller med löpargruppen

- Innebandy på lunchen

- Bamsegympa

- 10-12 km långpass

Ligger back...

Nja, det blev väl inte riktigt den planerade träningsmängden förra veckan. På onsdagen åkte jag på tjänsteresa till Tyskland och kom fram sent. Hade i och för sig med mig träningskläder men jag kom i säng alldeles för sent och sov alldeles för dåligt (betong-madrass på hotellrummet) så jag la ner det.
På lördagen stressade vi runt med alla förberedelser för dotterns födelsedagsfirande/kräftskiva och det slutade med att maken tog lilla S till Bamsegympan. Igår kväll var planen 12 km men jag kom ut alldeles för sent så jag nöjde mig med 6 (snabba) km. Att jag överhuvudtaget kom ut är jag rätt nöjd över. Kände inte alls för det. Så slutresultatet blev 4 träningspass förra veckan. Så nu ligger jag back.

Den här veckan måste jag träna VARJE dag för att klara av målet.

Veckans träning
- motionscykel + styrka (hemma)

- intervallträning på lunchen

- 5 km i soft tempo på lunchen

- Backintervaller med löpargruppen

- Innebandy på lunchen

- Bamsegympa

- 10-12 km långpass

En idiotisk utmaning?

Nu börjar jag känna att jag på gång igen! Förra lördagen sprang jag mitt 10 km lopp och gjorde personligt rekord med 50 sekunder. Slutade på 49:20. Var nöjd ungefär i 10 sekunder, sedan började jag tänka att jag minsann borde kunna springa under 49 minuter. Typiskt mig kan man nog lugnt påstå. Har en tendens att bara se till de som är bättre än vad jag är. Det är lite konstigt att jag inte kunde känna mig mer nöjd. Har inte alls haft den träningsintensiteten i sommar och egentligen borde jag väl inte ha sprungit så bra givet förutsättningarna.
Nu när jag inte har några inbokade lopp så har jag hoppat på en (idiotisk?) utmaning. Den går ut på att träna 100 pass från 1 september till siste december. Vet inte riktigt hur jag tänkte men jag fick för mig att det skulle innebära att träna varannan dag och det kändes ju väldigt rimligt. Inte minst med tanke på att jag lyckades göra det under våren. Men nej, jag tänkte HELT fel. Det blir ca 5,6 pass i veckan... Har inte bestämt mig för om det är omöjligt, bra eller bara idiotiskt. Sprang 5,3 km på lunchen igår och drygt 8 km idag. Känner lite i höger häl. Svårt att veta om det är en "idrottsskada" eller en effekt av för mycket användning av klackar på jobbet efter en lång sommar i sandaler. Funderar lite på vad jag kan träna imorgon. Det är nog bara dumt att ge sig ut och springa. Men kanske kan jag ta en "tur" på motionscykeln hemma och så köra lite styrka. Har slarvat rejält med styrkeövningar den här sommaren. Sedan drar jag på tjänsteresa och då blir det nog svårt att få till träning eftersom jag kommer sent på kvällen och sedan har möte tidigt morgonen efter. Men är det utmaning så är det. Och om det hade varit en baggis så skulle det väl knappast kvalificera till utmaning? Min målsättning är att få till 6 pass den här veckan.

Veckans träning:
Måndag - 5 km löpning

Tisdag - 8 km löning

Onsdag - 30 min cykling, 10-15 minuters styrka

Torsdag - vila

Fredag - intervallträning

Lördag - Bamsegympa med lilla S (har bestämt mig för att det räknas som träning)

Söndag - 12 km löpning

Motivationssvacka

Det blev aldrig något lopp i lördags. Jag hade sett fram emot en kombination av härlig familjeutflykt till Ales Stenar i vackert väder i samband med att jag skulle springa, men det blåste och var lite småruggigt. Kändes inte så kul att köra bil i en timme med familjen för att de skulle stå och frysa... Dessutom var planen att vi, direkt efter loppet, skulle åka vidare till vänner och stanna där på middag och sova över. Allt kändes bara stressigt och jobbigt. Så jag ställde in. Dessutom hade jag fortfarande lite känningar i höften efter yogapasset. Tänkte att jag ändå skulle ge mig ut och springa en mil men jag hade noll motivation. Så jag gick bara omkring hemma och småplockade, läste lite och kände mig nere. Så är det ibland.
Men vi hade en väldigt trevlig kväll hemma hos våra vänner nere i Skanör-Falsterbo, och sov sedan gott i deras gäststuga.
Nu på lördag har jag en ny chans med att springa. Lyckades ta mig ut på en knappt 7 km lång runda i tisdags. Ikväll hoppas jag att jag ska få energi till att springa lite korta intervaller på idrottsplatsen. Men var är den motivation och fokus som jag hade i våras?! Måste anmäla mig till en halvmara senare i höst. Helst tillsammans med någon som jag känner. Det är kanske precis den motivation jag behöver. Jag gillade att känna mig vältränad och snabb. Gillade att veta att jag är en person som kan springa 27 km. 

Lopp i helgen - Aaaaaaaah!

Insåg för en dryg vecka sedan att jag anmält mig till ett 10km-lopp nu i helgen... Har inte alls tränat under sommaren så som jag gjorde under våren. Lyckades få till ett 10km-pass förra veckan innan vår lilla mini-semesterresa till Stockholm och ett tempopass i söndags. Igår körde jag ett mindre intervallpass (4x2min) i ganska högt tempo, ca 4:05 min per km, på idrottsplatsens löparbanor (känns extra seriöst att träna där ;-)). Otroligt nöjd att jag kom ut med tanke på att vi hade en alldeles för sen kväll dagen innan och en natt med vakna barn. Grymt trött! Efter träningen fick jag massor av energi och klippte gräsmattan med vår handjagare - bara det ett träningspass i sig!
Ikväll ska jag gå på ett pass tillsammans med löpargruppen - "Yoga för löpare" som de festligt nog ska köra i parken snett över gatan från oss. Men att komma under 50 minuter på milen i helgen får jag nog se som en utopi. Dels för att jag inte alls är i samma form och dels för att det här är ett betydligt mer kuperat lopp. Det bör ge en viss negativ effekt på tiden. I våras löptränade jag 3-4 gånger per vecka men i sommar har det blivit 1-2 pass per vecka. Det har varit alldeles för varmt och jag har inte heller känt mig speciellt motiverad. Men redan nästa helg har jag ytterligare ett 10 km-lopp som jag ska springa så kanske kan jag se helgens tävling som ett träningslopp? Vet egentligen inte varför det känns så viktigt med tiden. Det är ju knappast så att jag har någon chans att vinna...

Löpning och lek i sommarstugan

Har lyckats att komma ut och springa tre dagar på raken nu. Känns mycket bra. Idag gav jag mig ut på kvällen efter ett uppfriskande regn och sprang knappt 7 km. Det är väldigt stor skillnad mot att springa i stekande sol... 

Dottern följde med sin kompis hem efter sommarstugebesöket så nu träffar vi inte henne förrän på söndag. Vi saknar henne massor och var väl egentligen inte så glada för att hon skulle vara borta ytterligare några dagar, men hon ville så gärna så det var svårt att säga nej. Efter att hon lovar att ringa oss varje dag och att ha åtminstone liiiite hemlängtan så gick vi med oss till slut. Snyft. 

Lilla S har träffat en kompis här - en annan 3-åring. De ses på stranden och när vi kom ner i dag så fick lilla S en stor kram av den andra flickan. Sött! De är väldigt gulliga tillsammans. Föräldrarna är dessutom också väldigt trevliga vilket är en bonus. 

Sonen har också riktigt kul här och har hittat kompisar som han spelar fotboll med. Ikväll var han hemma hos en av dem och spelade krocket. Kul!

Sol, bad och löpning

Den här veckan lånar vi svärföräldrarnas stuga strax norr om Halmstad för att slappa, bada och umgås.

Planen är också att försöka komma igång med löpningen lite mer. Har börjat trögt men i morse gav jag mig ut på en 7 km-runda. Det var ohyggligt varmt trots att jag gav mig ut strax efter nio och sprang mestadels i skugga. Nu är maken ute och tränar med cykeln (puh!) och jag och lilla S ska strax gå ner till stranden för att leka och svalka oss i havet. Sonen är på golfskola på förmiddagarna den här veckan och dottern har följt med en kompis till deras stuga i Varberg. Känns lite tomt faktiskt.

När kroppen inte vill som jag

Drygt två veckor utan en endaste avverkad km i löpspåret. Men snart, snart hoppas jag vara frisk nog för en runda. Men 10 km-loppet på lördag får jag nog stå över... Hemma väntar ett par sprillans nya löpskor, i skrikande lila och gult och med osannolikt låg vikt, samt en ny och (vad det verkar) avancerad löpklocka. Snälla kropp, bli frisk NU!!!

27 kilometer - check!

En kort uppdatering om Malmömilen vore kanske på sin plats. Min målsättning var att komma under 51 minuter. Vaknade efter en hemsk natt eftersom vår yngsta dotter vaknade strax efter midnatt och skrek i ca 30 minuter. Helt omöjligt att somna om efter det. Så dagen hade väl kunnat börja något bättre. Men min huvudvärk släppte faktiskt strax innan starten, till min stora lättnad.
Första kilometrarna gick i strax under 5-minuterstempo och när jag närmade mig 8 km såg jag att mitt snittempo låg på 5:02. Då fick jag kalla fötter och började tänka "så här snabbt kan inte jag springa". Så jag saktade av något och tänkte att jag skulle öka vid 9 km-markeringen. Som jag helt missade. Så när målet dyker upp sådär 300 meter framför mig fick jag riktigt bråttom och satte av i ett rasande tempo. Slutade på 50:10 och egentligen borde jag vara supernöjd men jag kände mig inte tillräckligt trött efteråt. Alltså kan jag springa snabbare. Måste bara inse det också. Har liksom inte riktig koll på vad jag kan klara av och jag är lite nojjig för att jag ska ta ut mig så att jag inte kommer i mål. Men nästa lopp SKA jag under 50 minuter! Kanske tom under 49?

Denna veckas träning:
- Har massor på jobbet, två inbokad golfrundor och en tjänsteresa. Får nog vara nöjd om jag kommer ut i helgen åtmistone.

Förra veckans träning körde jag utan att följa något program:
- Intervallträning med Lunds Löpare. Uppvärming, 8 x supertusingar (100+200+300+400 meter), 100-metersökningar och löpskolning. Totalt blev det drygt 11 km och jag har nog aldrig varit så trött efter ett träningspass...

- Långdistanspass med Coach K Runners: 27 km. Jag är fortfarande lite chockad över att jag klarade det. OCH att jag enbart kände lite i höfterna 2 dagar efteråt. Mitt livslängsta låg tidigare på (i sammanhanget) blygsamma 18 km. Snittempo låg på ca 5:50.

- 8 km distanspass. Snittempo på ca 5:25. Riktigt tungt men det kändes härligt att springa utan att känna av långpasset 3 dagar tidigare.