Träningsvecka 2

Ny vecka, nya tag. Åker till Norge imorgon efter lunch och är hemma igen sent på torsdag så jag funderar på om jag kanske kan lyckas med första passet på lunchen innan jag åker. Ikväll är det nämligen Box-träning. Det andra passet hoppas jag kunna avverka på hotellgymmet och långpasset ska jag försöka göra i helgen. Vi intensifierar våra byggplaner i helgen så det kan kanske bli klurigt att vara ute knappt en timme, men jag har åtminstone ambitionen. Kanske kan jag förhandla med dottern om att hon kan passa lilla S eftersom maken förmodligen behöver lägga tid och kraft på att jobba med vårt hem.
Igår började vi tömma vårt sovrum så nu är våra kläder förvarade i säckar, resväskor, i hallgarderoben, i förrådet och i allrummet i källaren (som kommer att bli vårt sovrum några månader framöver). Kan bli en kämpig tid framöver men å andra sidan tror jag att det på sätt och vis är bra om det inte är för smidigt eftersom det motiverar till att kämpa på och bli färdig!

Veckans träning:
- Distans: 6 km i 6.15-tempo, 15 min styrka (rörlighet och bålstabilitet)

- Distans: 5 km i 6:15-tempo, 15 min styrka (rörlighet och bålstabilitet)

- Långpass: 8 km i 7:00-tempo. 

Söndagsjogg - 8 km

Vilken helg! Har varit hur trött som helst. I fredags var vi några kollegor som gick ut och åt och drack drinkar. Var hemma halv tre och blev väckt drygt fyra timmar senare av lilla S. Trots att maken gick upp var det helt omöjligt att sova om. Gick runt hela lördagen och väntade på att dagen skulle ta slut. Svärföräldrarna var nere hos oss så att vi skulle kunna lägga lite tid på att planera nästa byggetapp. När de hade åkt gick vi in till grannarna för lite vin och Melodifestivalen. Var ohyggligt seg. Idag lyckades jag, trots för lite sömn (igen), ta mig ut på min 8km-runda tack vare min granne. Enligt plan skulle vi springa i 7km/h-tempo men det var HELT omöjligt. Lyckades ligga på drygt 6min-tempo trots att benen bad om att få öka takten. En konstig känsla att springa och småprata i 8km utan att bli andfådd. När vi var klara kändes det inte ens som att vi tränat utan på sin höjd gått en längre promenad. Men jag gissar att idéen med tempot är att vänja senor och leder vid att springa under lång tid snarare än att jobba med konditionen.

Så första veckan är avklarad utan avvikelser - det får man vara nöjd över! 

Nästa vecka ska jag till Norge i tre dagar, så det blir nog lite mer pusslande för att få ihop det. Men det ska nig gå ändå :-).

Vilodag

Trots ett ganska snävt logistiskt upplägg under gårdagskvällen flöt allt på oväntat smidigt. Skulle skjutsa dottern och 2 kompisar till henne till teaterskola, som de nyligen börjat på. Eftersom jag inte får plats med 4 barn i bilen så fick de gå hem själva från skolan (det såg riktigt sött ut när jag såg dem komma gående i armkrok). Skjutsade ner dem till Lilla Teaterns övningslokaler, hämtade sonen och lilla S på skolan respektive dagis. Lyckades trolla fram en grym tabbouleh med hummus och stekt getost, med hjälp av maken, innan det var dags för honom att ta med sonen till simskolan. När det var dags att hämta tjejerna igen så var jag smart nog att få lilla S att byta om till pyjamas och borsta tänderna. Tror att hon somnade i bilen efter mindre än 5 minuter... När jag väl var hemma igen, efter att ha skjutsat hem dotterns kompisar, var det bara att bära upp lilla S till sin säng, pilla ur henne ur overallen och stoppa om henne. Otroligt smidigt!
Idag har jag träningsvärk på baksidan av låren. Ovan känsla. Så att ta en vilodag idag känns som ett mycket bra beslut. Nu återstår bara att faktiskt göra det där 8km-passet i helgen. Får bli på söndag eftersom jag och mina kolleger precis kom på att vi ska gå ut och festa imorgon kväll. Sånt är ju också viktigt att hinna med :-). 

Träningspass 2 avklarat!

Kände mig stark i kroppen igår trots fruktansvärd sömnbrist. Var faktiskt lite tjurig så det passade mig utmärkt att det var bokklubbskväll på kvällen. Blev, som vanligt, en otroligt mysig, inspirerande och skrattfylld träff med dessa fantastiska kvinnor. Det blev ganska sent innan jag kom hem men när klockan ringde i morse kände jag mig ändå hyfsat utsövd - redo att avklara dagens träningspass innan det inplanerade tandläkarbesöket. Så hittills går det galant! Men jag kände mig lite trött i benen och med tanke på att jag ska boxträna på fredag så tänkte jag flytta torsdagspasset till i helgen. Om tövädret håller i sig så kanske jag till och med kan springa utomhus, vilket hade känts schysst.

Veckans upplägg:
Tisdag: 5 km i lugnt tempo, ca 6:15 min/km, 10 min styrka (rörlighet och bålstabilitetsträning - kör utfall, planka, sidoplanka, tåhäv och benlyft) - avklarat! - ett ganska soft träningspass, vilket säkert var bra med tanke på att jag tränade boxintensiv igår kväll.

Onsdag: 4 km i lugnt tempo, ca 6:15 min/km, 15 min styrka (rörlighet och bålstabilitet - samma som tisdagspasset fast i utökad form) - hann bara 12 min styrka men det tycker jag är "good enough".

Torsdag: Långpass - 8 km på ca 56 min, ca 7 min/km. Den stora utmaningen blir att hålla ett så lugnt tempo... Springer sällan långsammare än 5:40 min/km, men tydligen ska det här lugna tempot medverka till att senor och leder hänger med.

Vårens/sommarens utmaning!

Idag har jag påbörjat vårens/sommarens stora utmaning - att springa ett halvmaraton under 1h och 50 min. Hittade ett 20-veckors träningsprogram som jag nu ska börja följa. Eftersom jag redan springer en del så börjar jag på träningsvecka 3. Hade förmodligen kunnat hoppa fram ännu längre i träningsprogrammet men det är säkert bara nyttigt att skynda långsamt. Körde dessutom ett BoxIntensivpass igår kväll och planerar att köra ett boxpass på lunchen på fredag. Men jag är rätt van vid att träna 3-4 dagar i veckan så det ska säkert gå fint! Har testat att följa färdiga träningsscheman förr - när jag tränade inför milen. Det var stundtals urjobbiga pass (intervaller... stöön) men det gick! Så då borde väl det här också fungera fint!

Veckans upplägg:
Tisdag: 5 km i lugnt tempo, ca 6:15 min/km, 10 min styrka (rörlighet och bålstabilitetsträning - kör utfall, planka, sidoplanka, tåhäv och benlyft) - avklarat! - ett ganska soft träningspass, vilket säkert var bra med tanke på att jag tränade boxintensiv igår kväll.

Onsdag: 4 km i lugnt tempo, ca 6:15 min/km, 15 min styrka (rörlighet och bålstabilitet - samma som tisdagspasset fast i utökad form)

Torsdag: Långpass - 8 km på ca 56 min, ca 7 min/km. Den stora utmaningen blir att hålla ett så lugnt tempo... Springer sällan långsammare än 5:40 min/km, men tydligen ska det här lugna tempot medverka till att senor och leder hänger med.

Om jag nu lyckas följa programmet, så innebär det att jag är redo för en halvmara i början/mitten av maj. Gissningsvis så tar det något längre tid eftersom jag har lite tjänsteresor som kommer att komplicera det. Nu i början kommer det nog inte bli så svårt att följa det, men lite längre fram, när tanken är att jag ska kuta omkring i två timmar, så kommer det såklart att ta lite mer tid i anspråk. Kanske borde jag anmäla mig till ett lopp för att få kniven på strupen? Problemet är bara att jag blir så ohyggligt nervös. Inte för att jag har någon som helst ambition av att vinna men för att jag bävar inför ansträngningen.

Men första dagen gick galant och jag har svårt att se att det ska bli något problem att följa resterande pass åtminstone den här veckan. Så "heja heja mig!".

Att få känna sig smart

Vilken vecka! Det har varit långa och intensiva jobbdagar för att få ihop den presentation som jag ska presentera för vår vd och säljdirektörerna imorgon. Som vanligt har jag prestationsångest och jag känner hela tiden att jag skulle kunna kolla upp ännu mer än vad jag gjort. Men nu får det räcka. Väntar på lite siffror som en kollega lovat att skicka ikväll så imorgon bitti blir det en sista justering innan själva presentationen. Det är alltid lika nervöst att presentera inför dessa skarpa och pålästa personer som dissekerar och kommer med tusen detaljfrågor. Och nu är det i två timmar... Samtidigt ser jag väldigt mycket fram emot det. Det är lite som att ha scenskräck men ändå älska att stå på scen. Men efter att ha gått igenom materialet för femtioelfte gången så känner jag mig rätt nöjd med själva presentationen. Och det känns också ganska coolt att ha tagit in ett så stort område som jag nästan känner att jag behärskar väldigt bra dessutom - ett område jag hade mycket liten koll på förut. Har känt mig som en teknisk idiot men nu kan jag till och med ta en diskussion kring huruvida det är ekonomiskt försvarbart eller ej att återvinna värme från ett formsprutningsverktyg. Jag kan redogöra för marknadstrender och säljvolymer, teknikskiften och ledande företag. Hade ett möte med en indisk säljare i morse som jag GAV RÅD till! Jag är lite i chock. Positiv chock.
Men när jag väl överlevt morgondagen och levererat min slutrapport (samt förmodligen åkt på att hålla i ett webinar för säljkåren) så ska jag ge mig in i en ny industri och en ny bransch. Har nästan lite ångest över att återigen kastas in ett område där jag känner mig som en komplett idiot. Men efter ett par månader så...

Nyårsfix pågår

Nu är planeringen inför nyår i full gång. I år ska vi för första gången sedan 2007 vara hemma hos oss, vilket vi ser fram emot! Har lyckats få ihop en nyårsmeny som jag känner mig mycket nöjd med.

Barnmeny
Snittar
Kycklingklubbor med pommes noisette och hembakade mini-dinkelbaguetter
Glassbomb - päronglass fylld med chokladparfait

Vuxenmeny
Snittar
Grön ärtsoppa med champagne
Dubbelmarinerad hjort med örtkräm och en tomatsalsa samt potatisbakelse, sockerärtor och mini-dinkelbaguetter
Vanilj- och rosenmousse (om jag nu får tag på rosenvatten...)

Har gjort ett schema över allt vi tänkt hinna med och hittills har det gått som smort. Idag har jag hunnit med att handla all mat (utom rosenvatten som var slut i affären) och all dryck, baka baguetterna samt gjort glassbomben. Ska bli spännande att se om jag lyckas få ur den ur formen... Har dessutom äntligen fått gjort den där fotoboken om vår Kroatienresa i somras samt rensat ur för små kläder ur lilla S byrå.
Maken har gjort klart vårt vinförråd och murat för den gamla källarutgången.

På något besynnerligt vis har vi också hunnit med en eftermiddagsfika med grannarna samt tagit hand om en liten ledsen S som ramlade i trappan och slog upp ett rejält hack innanför läppen och ett mindre utanför. Hon hade nog riktigt ont, stackaren. Läppen är dubbelt så stor och det ser inte kul ut på insidan :-(. Lite alvedon och en tupplur och sedan var hon vid ganska gott mod igen. Min lilla, tappra tjej.

Vi har också nått en stor milstolpe i våra liv, nämligen bytt den sista blöjan (åtminstone på våra egna barn om inget oförutsett händer). Lilla S bestämde sig för att sluta på blöjan även på natten för några veckor sedan och frånsett några få incidenter så har det gått riktigt bra. Sååååå skönt att slippa handla blöjor! Lite samma känsla som när vi la undan nappen tidigt i höstas. Allt blir lite enklare.

Imorgon ska jag påbörja marineringen av köttet, städa ur gästrummet samt ge mig på jakt efter rosenvatten och pistagenötter. Dessutom är tanken att inleda dagen med en löprunda tillsammans med grannen. Herregud vad jag känner mig duktig! Jag hoppas också att jag hinner med en liten sväng bort till lekplatsen med lilla S så att hon får komma ut och leka lite och med lite tur alstra lite D-vitamin.

Julefrid?

Redan advent. Eller äntligen advent, kanske jag borde skriva. Älskar verkligen tiden fram till jul. Då spelar vi julmusik varje kväll, smygdricker vinglögg, tänder ljus och tittar på adventskalendern tillsammans med barnen. Försöker att bara göra det som är roligt - som att baka pepparkakor med barnen och helt strunta i slutresultatet.
Igår hade jag en kompis och hennes barn över, så då passade jag på att gå in till stan en vända tillsammans med henne och alla barnen för att spana in den stora julgranen på torget, titta i bodarna och dricka gratisglögg. Allt medan maken satte upp taket till vår ytterdörr. Väl hemma kom ytterligare några vänner över för att dricka glögg och fika på hemgjorda pepparkakor (70% mjöl och 30% deg) och lussekatter. Sååååå mysigt :-).

 

När gästerna tackat för sig var vi rätt möra. Mycket på grund av lördagskvällens fantastiskt roliga (men sena) vin- och spelkväll hos grannarna. Så maken och dottern cyklade iväg och köpte thaimat. Perfekt. Sedan invigde vi den Apple-TV, som maken fick i 40-årspresent, och tittade på julkalendern via SVTPlay på TVn.
Till helgen inleds också det maraton av olika julaktiviteter som barnen bidrar med - julfika med dotterns klass, julfest på dagis, julspel i sonens klass, luciakonsert med dotterns kör, nallekonsert med dotterns kör, klubbmästerskap/uppvisning för dotterns gymnastik, avslutning på sonens simskola, avslutning och uppvisning med pianoskola. Ovanpå detta en familjejulfest med makens jobb och så ska maken på 2 olika julfester och dessutom ska vi på en inflyttningsglöggfest. Dottern har även en fruktansvärt massa extraträningar med kören inför de olika konserterna och jag kommer att hjälpa till bakom scenen vid en av konserterna. Och så har vi ju den där husrenoveringen också... Vi hade tänkt att hinna med att bygga ihop ventilationssystemet också, så att vi kan påbörja byggandet av barnens nya rum i julhelgen...
Det är bara att lägga allt annat åt sidan, bara göra det som absolut måste göras och så försöka att njuta tillsammans med barnen av den lilla tid som är över. Försöka hinna med en julfika på stan, spendera timmar i leksaksaffären medan de pekar ut allt de önskar sig och läsa mysiga böcker på jultema.

Ska nog fungera.

Men först en tjänsteresa till Istanbul.

Oktoberprojektet

Den här månaden har jag planerat att begränsa intaget av kött och därför lagar vi enbart vegetariskt och fisk/skaldjur. Tycker att det gått super. Barnen småknorrade lite när jag gjorde en fänkål/savojkålsgratäng med ugnsbakad lax (fantastiskt gott enligt mig) men annars har de glatt satt i sig zucchinilasagne, broccolisoppa med getostkräm, Spagetti med hemgjord tomatsås och mozarella, morotsbiffar med grönsakspotatismos, ärtsoppa och fisk i tomatbuljong. Tricket är planering och snabblagade rätter. Själv har jag inga problem att improvisera fram en vegetarisk rätt men maken kan bli helt ställd inför den uppgiften så då vill det till att det både finns recept och ingredienser hemma ;-). Det är trots allt min idé så det är väl bara att gilla läget. Fast jag tycker i och för sig om att planera maten.
Jag har inte varit nitisk hittills utan snällt ätit av svärmors köttgryta när den serverades i helgen, men annars försöker jag hålla mig till min plan. Jag vet egentligen inte om vi äter så mycket nyttigare rent kalorimässigt (äter ändå i princip aldrig falukorv, färdiga köttbullar, korvar utan mest "rent" kött och kyckling) men jag tycker att det är ett bra sätt att ge barnen möjligheten att upptäcka alternativ. Känner mig dessutom väldigt tveksam till köttindustrin. Man kan säkert få tag i kött där djuren haft ok om man handlar från en kravgård eller om man äter viltkött, men annars känns hela köttindustrin rätt tveksam. Man kan liksom inte få fram billigt kött i stora mängder på ett schysst sätt. Och eftersom jag hellre äter grönsaker, fisk och skaldjur rent smakmässigt så är det inte heller någon uppoffring för mig. Man kan säkert också ifrågasätta fiskindustrin men det skulle göra det lite för komplicerat eftersom jag gärna vill ha i mig fisk och att barnen äter det.
Nästa vecka ska jag på tjänsteresa och då har maken utlovat "barnens vecka" vid utformning av kvällsmatsedeln. Misstänker att de kommer att önska makens hemgjorda köttbullar och tacos ;-).

Ikväll blir det en tomat- och fiskgryta med ugnsrostade potatisstrimlor med dill. Inte så dumt :-)

Tempovecka

Den här veckan har verkligen kickstartat i ett rasande tempo. Har massor att göra på jobbet (det här med att jobba 50% på sin förra tjänst och 50% på sin nya tjänst fungerar sådär...). Dessutom har det varit inskolningssamtal på dagis och föräldramöte på skolan, fotbollsträning, gymnastikträning, utflyktsmatsäck som ska förberedas och så har jag lyckats klämma in invigningskväll på Litteraturhus Lund där höstens läsecirklar presenterades. Det är tur att både jag och min man är universitetsutbildade inom logistik ;-).
På torsdag är det begravning och äntligen har vi lyckats lösa barnvaktsfrågan. Dottern följer med en kompis hem, sonen följer med grannarna hem och lilla S blir hämtad av sin gudmor. Det är tur att vi har vänner som kan rycka in när föräldrarna är upptagna med annat. Kanske är begravningen och den efterföljande minnesstunden slut så att vi kan hämta barnen själva men det kan kännas skönt att slippa snegla på klockan och känna sig stressad en sådan dag. Jag gissar också på att det kommer att bli en mycket tuff eftermiddag känslomässigt. Men det känns ändå viktigt att få ta farväl. Inte minst eftersom det kom så oväntat för oss. Har fortfarande inte fått in det. Det känns helt surrealistiskt att den kvinna som jag träffade för ett par månader sedan (till synes helt frisk) nu inte finns längre. Ofattbart.