Söndagsjogg - 8 km

Vilken helg! Har varit hur trött som helst. I fredags var vi några kollegor som gick ut och åt och drack drinkar. Var hemma halv tre och blev väckt drygt fyra timmar senare av lilla S. Trots att maken gick upp var det helt omöjligt att sova om. Gick runt hela lördagen och väntade på att dagen skulle ta slut. Svärföräldrarna var nere hos oss så att vi skulle kunna lägga lite tid på att planera nästa byggetapp. När de hade åkt gick vi in till grannarna för lite vin och Melodifestivalen. Var ohyggligt seg. Idag lyckades jag, trots för lite sömn (igen), ta mig ut på min 8km-runda tack vare min granne. Enligt plan skulle vi springa i 7km/h-tempo men det var HELT omöjligt. Lyckades ligga på drygt 6min-tempo trots att benen bad om att få öka takten. En konstig känsla att springa och småprata i 8km utan att bli andfådd. När vi var klara kändes det inte ens som att vi tränat utan på sin höjd gått en längre promenad. Men jag gissar att idéen med tempot är att vänja senor och leder vid att springa under lång tid snarare än att jobba med konditionen.

Så första veckan är avklarad utan avvikelser - det får man vara nöjd över! 

Nästa vecka ska jag till Norge i tre dagar, så det blir nog lite mer pusslande för att få ihop det. Men det ska nig gå ändå :-).