Bruten arm

Fick ett hemskt samtal strax före lunch. Det var dotterns gymnastiktränare som ringde för att berätta att hon ramlat under träningen och brutit armen. Sprang ut till bilen och körde i ilfart till sporthallen. Där väntade tränarna med en sammanbiten tjej med ögonen slutna. Såg hennes arm och trodde att jag skulle svimma - underarmen var knäckt på mitten med en läskig vinkel ut på 90 grader. Jag blev helt chockad av synen. Helt fruktansvärt att se sin älskade dotter på det viset. Det blev ambulansfärd, lustgas och så röntgen inne på ortopedakuten. Nu är vi på Barnsjukhuset och väntar på operationstid imorgon bitti då de ska justera armen (huh!) och gipsa. Hon är så tapper min lilla dotter. Inte en tår har hon fällt (till skillnad från mig som gråtit floder varje gång hon kvidit till av smärta när de flyttat på henne). Att det kan göra så ont att se sitt barn skadat! Det känns ända in i hjärteroten. Är djupt imponerad av henne. Hon har varit så lugn och klok. 

Nu väntar vi på en kvällstablett så att hon ska kunna sova.